Annons


Throwback: en av alla hemmafester i den kollektiva skolådan


20150226-075211.jpgJag har aldrig varit positiv till ”TBT”. Ärligt talat blir jag smått illamående när jag ser en sån i mitt instagramflöde (kanske för att det oftast innebär ett rop på bekräftelse i form av bikinibild från Turkiet-resan i somras) och det är ytterst sällan jag hjärtar TBT-bilder.

Annons

Men för några dagar sedan kom den där stunden, stunden då man förstår hur en TBT faktiskt SKA vara. Hur den SKA kännas. Min goda vän Petter la ut en gammal poloroid vi tog för cirkus 3 år sedan. Det var sommar (tror jag, känns mer idylliskt så iaf) och jag hade precis flyttat hemifrån, till min allra första lägenhet. Lägenheten som alltid stod öppen. 25 små kvadrat, med en 10 kvadrat balkong, som blickande ut över hela Östersund. En kollektiv skolåda där vi alla samlades. Antingen trallen på balkongen eller parketten i köket/sovrummet/vardagsrummet. Tog syret slut när vi var för många, ja då stack alla ut till trapphuset tillsammans med en gitarr och sånghäften. Det är just den ljuva syrebristen och unkna lukten av för många tonårskroppar på för liten yta som fyller mig när jag ser den här bilden.
Så tänk på det, kära instagrammare, nästa gång ni skickar ut er tillbakablick på instagram: ge mig svett, ungdom och lådvin. Inga nakna lår som inte nuddar varandra trots att vi båda vet att du snittade två pizzor med tillhörande sangria per dag i Spanien 2010.






Laddar